Kom igen LO, kom igen, uh uh!

19 Aug

Valtider är roliga tider om man har ett sinne för lyteskomik och ork att grotta ner sig i djungeln av paroller, filmer, appar, sociala webbexperiement och i vissa särskilt olyckliga fall vallåtar. Kvalitetsmässigt blandas som vanligt högt och lågt, allvar och raseri med skämt och empati. Det mesta flyger förbi utan att sätta några större avtryck medan en del är riktigt smart och annat förolämpande primitivt.

Inför partifaunans (märkligt synkroniserade) kampanjlanseringar i förra veckan var den kanske mest intressanta frågan huruvida det skulle bli 10 partier eller två block som slåss mest effektivt om mina sympatier. Min känsla så här långt är att Alliansens och vänsterblockets budskap, trots (ackumulerat sett) stramare budgetar, når fram med betydligt större kraft än sina medlemmars dito. Här dras skiljelinjerna tydligare och lyfts framförallt till upp på en ideologisk nivå som svensk partipolitik har saknat så länge jag varit röstberättigad. Jag gillar den polariserade valsituationen av samma anledning som jag tror att den gynnar demokratin: den sänker trösklarna för folk att ta ett insatt och medvetet beslut. I ett kampanjeklimat som annars präglas av smäderi å ena sida och flum å andra är denna möjlighet varmt välkommen.

Någon som alltid har stormtrivts i en svartvit värld är LO, vars hela existensberättigande verkar bygga på en skarp separation mellan goda och onda. För LO handlar debatt om no-nonsense konfrontation och tonträffen landar sällan speciellt långt ifrån ståplatsläktaren: ”Älska AIK! Hata DIF!”, ”Buuuuuuu!”, ”Det var bara RÖTA!”, och när det går lite extra trögt ”Domarn (dvs opinionen) luktar whiskey!”. Att man nu tar i från tårna i en regelrätt hatkampanj mot alliansledarna känns därför inte så märkligt vid första anblick. Tar man däremot i beaktande fyra år av stadigt medlemstapp, bonusskandaler och allmänt ifrågasättande kan man tycka att en gnutta ödmjukhet hade varit klädsamt, men framförallt att det hade varit en smartare plan att satsa krutet på att förklara för oss varför LO behövs nu mer än någonsin. Jag antar att det ligger ett bra svar och gömmer sig någonstans i krokarna runt Norra Bantorget.

Ett annat problem med LO:s konfrontationslinje är att de (allt färre) människor man har i uppgift att företräda inte riktigt har samma polära syn på läget som de hade på den gamla goda tiden, en liten parentes som lämnar öppet mål för motattacker från andra planhalvan . För det är ju så spelets regler är konstruerade: anything you say can and will be used against you.

Och visst blir matchen storslagen underhållning för oss betraktare, vi som sitter i en bekväm plaststol på långsidan med en stor popcorn och Fanta och inte riktigt vet vem vi hejjar på men vet att vi vill se fler långskott, tacklingar, byten, tjuvnyp, dribblingar och ibland en nödvändig utvisning för slashing. Och vem bryr sig om vem som vinner i slutändan? Det är ju bara ett spel.

Henrik

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: