Tag Archives: valfrihet

Have it their way

9 Jul

Under ett par års tid har jag ätit onaturligt många luncher på Café Nero, ett litet familjeägt ställe på Roslagsgatan med två gulddrakar i baggaget som kvitto på att de serverar stans bästa ”budgetmat”. Att gulddrakarna är välförtjänta och att stället ligger ett par cykeltramp från mitt skrivbord är skäl nog, men min enskilt viktigaste anledning att frekventera Nero (har jag märkt med tiden) är en annan: de tar sig friheten att välja åt mig vad jag ska äta. Eller rättare sagt, de berövar mig min frihet. Jag vet alltid vad jag ska ha när jag går in genom dörren (carbonara på salsiccia) men likväl går jag varje gång därifrån och har ätit någonting annat: det som Nero sade åt mig att äta; det som var speciellt inhandlat (och därmed fräschast/lönsammast/snabbast) just för idag. Och lika ofta tänker jag ”det där var grymt, men nästa gång ska jag nog ta carbonaran ändå, jag ska stå på mig”. Det kommer inte hända, om Nero inte säger så.

”I am my choices. I cannot not choose. If I do not choose, that is still a choice”. Sartre satte fingret på spiken. Mitt lunchbeteende handlar inte om ointresse eller lathet (”en dagens tack”) utan snarare om underkastelse, vilken i allra högsta grad är aktiv (om än inte alltid medveten). Varför gör jag så här? Idén om underkastelse skär sig minst sagt mot min annars liberala läggning. Helt enkelt därför att jag litar på Nero. Jag litar på att de vet lika bra som jag själv, eller rent av bättre, vad jag tycker om att äta till lunch. De är ju passionerade proffs. Jag är hungrig och lite stressad.

Ett annat skäl att bejaka möjligheter till underkastelse är att sådana har blivit ganska sällsynta, snudd på en exotismer, i dagens frihetsmaximerande konsumentlandskap. Have it your way har blivit normen och experten har lämnat plats för DIG, vilket brandanistas länge, ivrigt och unisont har lagt fram som den givna parametern i analyser av vår omvärld. Men ärligt talat, börjar vi inte bli rätt trötta på att välja? Blir det inte enformigt att stöpa allt efter sin egen form? Jag förespår en trend pekandes emot sökt underkastelse, eller en ny typ av valfrihet, där begreppets betydelse skiftar från ”frihet till val” till ”frihet från val”. Alltså ett steg bort från vad vi så länge jag kan minnas har hyllat som ”konsumentmakt”.

Denna reaktion ligger i linje med en förändrad syn på makt i allmänhet, som Zygmunt Bauman konstaterade i Proventus tidsskrift Talk för några år sedan: ”förr ansågs vinnaren av ett krig vara den som kontrollerade området vid stridens slut. Idag anses USA ha förlorat i Irak för att de tvingas stanna kvar och kontrollera”. Det känns överlag som att vi i allt större utsträckning flyr makt (ofta i form av ansvar) snarare än söker den – etta inte bestämma! Det finns för många saker vi kan kontrollera så vi lastar gärna över makten till någon vi litar på (i termer av smak, kompetens eller kanske lojalitet) när en sådan finns tillgänglig. I jänkarnas fall handlade det om att hitta ”rätt” folk att installera och upprätthålla ett fungerande parlament i Bagdad, i mitt fall att hitta en skivaffär (japp, de finns fortfarande) där personalen kan handplocka bland de nya releaserna bättre än jag själv. Jag väljer någon som är bättre på att välja åt mig, ungefär som representativ demokrati alltså men med skillnaden att jag kan sätta ihop mitt helt egna parlament av beslutsfattare som jag dessutom slipper dela med en massa andra.

Så vad kommer trenden mot sökt underkastelse att ställa för krav på företag och varumärken? Det är en balansgång i att skapa en förstärkt känsla av integritet och självförtroende i kundinteraktionen utan att ramla över gränsen till arrogans, men i grund och botten handlar det om att våga tro på och visa stolthet över sin produkt/tjänst/kompetens/kunnande/smak. Det är denna som ska säljas, inte ett löfte om att kunden alltid har rätt. Ett överdrivet svansande för kunder ge ett osäkert intryck, och om kunder tillåts tro att de ligger ett steg före decimeras företagets roll till att vara en passiv leverantör istället för en progressiv guide, något företag i alla branscher borde sträva efter att bli.

Henrik Evrell

Annonser