Moving on…

Vi flyttar. Till en riktig plattform. Eller samma som här men något som vi själva hostar och tar hand om.

Fortsättningsvis hittar ni oss helt enkelt här.

http://www.averycommonview.com/

IKEA, Stockholm Vatten och Benetton – the good, the good and the bad

Det passerade säkert många obemärkt men i fredags postade jag en presentation som beskriver sättet som jag ser på varumärkesbyggande i en digital värld. Något som skiljer sig markant från digitalt varumärkesbyggande. Digitalt varumärkesbyggande är något som väldigt många ägnar sig åt men som, om man skall vara lite ärlig, inte har något alls med att bygga varumärken. Det handlar snarare om att haka på trender, om att testa det som är det nyaste, om att, som det så populärt heter, ”Börja twittra!”. Om och om igen ser jag exempel på hur företag beger sig in i minerad social mark utan att egentligen förstå vad de skall göra där. De har förmodligen hört talas om det här med social media, Facebook och Twitter och vill inte missa tåget.

Vad de dock inte har förstått är grunderna för vad som är viktigt i en digital, konverserande värld, nämligen upplevelsen med stort U. Något som är relevant att berätta om, givetvis helst via digitala och sociala medier, något som ger den individuella avsändaren någon form av tillfredsställelse eller nytta. De digitala verktygen är i sanning sekundärt. Har man inte designat upplevelsen över alla interaktionspunkter en kund har med varumärket och sedan funderat på hur digitala verktyg kan förbättra den upplevelsen är risken stor att man står likt OLW-mannen och ställer sig frågan – ”Varför står vi i den här djungeln?”. Hur gör man det då? Och hur gör man det inte? Häng med så tar vi en titt.

IKEA och Stockholms vatten goes together like vatten och en PS Bjuda Karaff

Igår genomförde IKEA och Stockholms Vatten en kampanj där de delade ut numrerade hinkar runt om i Stockholm. Hinkar med budskapet ”Släng inte skräp i toaletten, rören kloggar igen” klistrat på dem. Det här är en del av en större kampanj för att skapa medvetande och insikt kring problemet att vi slänger alldeles för mycket saker i toaletten som inte hör hemma där. Kampanjen backas också upp av reklamtavlor i t ex tunnelbanan. De som tar med sig en hink uppmanas att fota den på plats hemma och dela med sig av bilderna i en Facebookgrupp som har startats av den fiktiva Stockholmsstadsmedarbetaren HinkEtt. Man kan ha åsikter om det praktiska genomförandet, jag hade t ex valt en Sida istället för en Grupp på Facebook för att underlätta interaktionen med kampanjen men i tanke och koncept är kampanjen mycket väl genomförd. Den inbjuder till interaktion genom att erbjuda en upplevelse som får sägas vara remarkabel, som är designad för att vara delbar och där varje person som väljer att dela med sig av just sin hinks öde blir en kommunikatör, ja tom en sån där ambassadör som alla vill ha men få har. Well, done, jag ser fram emot resten.

Benetton – storleken spelar roll

Benetton har inte varit lika intelligenta i sitt användande av digitala medier för sin senaste kampanj. Den här bilden såg jag igår i tunnelbanan på väg hem.

Trevligt var min första tanke. En interaktiv kampanj med där man skall ladda ned en Benetton-App för sin iPhone och sedan få en augmented reality-upplevelse levererad. Wow-känslan kommer smygande för varje geek som jag. Dessutom verkade den vara baserad någon form av face recognition. Ännu mer geekyness och techyness.

Så givetvis går jag in på Benetton.com, och klickar på länken till deras kampanjapp. Meddelandet som följer är:

Big fail. Här har vi alltså en reklamkampanj som uppmanar mig att ladda ned en applikation när jag är ute på stan, on the go, förmodligen på väg till en mycket viktigare sak än att utforska Benettons varumärkesvärld (i det här fallet hem för att sova) och appen kan bara laddas ned via Wifi. My förutspåelse, 100 downloads worldwide! Ännu mer chockerande blir det när jag kollar hur stor appen faktiskt är. Check it out!

199 MB! Jag upprepar mina damer och herrar – 199 MB! De har tryckt in 10 ggr så mycket i appen än vad som kan laddas ned på 3G-uppkoppling. Det var alltså inte så att de råkade göra bort sig i launchen och inte tänkte på att den blev 21 MB. De har medvetet designat en gigantapp. En gigantapp av typen onedladdningsbar rent praktiskt. De brukar säga att hälften av alla marknadsföringspengar är bortkastade, man vet bara inte vilken hälft. Här står det dock skriver i eldskrift mot en ljusblå junihimmel – pengarna Benetton har lagt på den här appen är fullständigt bortkastade!!

Innehållet i appen är en mobilvariant av deras kampanj It’s my time där de letar efter modeller för deras modeplåtning som kommer ske tredje veckan i Oktober i NYC. De har en närvaro i flera sociala medier så som Youtube och Facebook. Jag gillar tanken och den är rätt väl utförd på nätet men tänk fall de hade kunnat använda min interaktion med deras annons i tunnelbanan till något mer än att jag skall bli irriterad på att jag inte kan ladda ned deras app. Varför inte ha en enkel app där jag spelar in en film på mig själv eller någon annan som ser splendid ut i tunnelbanan så vi kan vara med i deras tävling till att bli modell. Där har ni en app som skulle kunnat spridas.

Branding i en digital värld – the Rewir way

Jag har satt ihop lite tankar om det digitala och varumärken. Vad tycker ni?

Friday freshness!

Jason Fried från 37 Signals delar med sig av det finaste jag sett den här vecka.

Rewir vinner månadens DR i Resumé!

Nu har Resumé kommit ikapp och lagt upp artikeln om ”A packaged deal. Resumé verkar inte tycka att en artikel om Månadens DR är relevant på webben men det tycker jag så jag lägger upp den. Rewir (där jag jobbar) har gjort ett alldeles strålande jobb med att skapa relevant och intressant direktreklam för KTH för att locka unga framstående internationella forskare. En osthyvel, en IKEA-nyckel och ett SL-kort, allt förpackat i en box som associerar till en hederlig gammal boxutgåva av en poporkesters hela katalog.

Hela konceptet hänger ihop men som Mies van der Rohe sa, ”God is in the details” och där har teamet excellerat. ”Fonetiskt” uttal av SL-kortet är som taget hur en Hipp Hipp-sketch och leder förhoppningsvis till att inkommande koreaner kan navigera under jorden utan att känna sig helt bortkomna.

Placera mig Facebook!

Om nån kan berätta hur jag får bort den irriterande rosa ramen, gört!

För bara ett par år sedan handlade nya produkter om just det, produkter. Gärna en launch av en ny bil, en ny sorts teknologi eller invigningen av en ny fabrik med bandklippande politiker. I dag launchar Facebook Places, deras egen version av ”location-based check in”, och min RSS-läsare flödar över av folk som kommenterar det. Vi har onekligen gått till en tjänsteekonomi och inte bara det, utan det är en ekonomi vars tjänster inte ens kunde drömmas upp i den vildaste av fantasier för bara fem år sedan. ”Vadå checka in”, ”vadå Gowalla”, ”varför vill jag dela med mig av min plats”, ”Ähh, det där kommer ALDRIG att funka”.

Men det verkar göra det. Och nu hoppar alltså på Facebook på tåget men de gör det på ett smakfullt sätt måste jag säga. Enligt rapporter skall Places spela fint med redan existerande tjänster som Foursquare, Gowalla och Yelp och deras API öppet så att man kan bygga ytterligare tjänster ovanpå deras grundläggande funktionalitet. Visst, det finns viss sanning i tweets som:

”Ha! RT @joinsimon: Google developer policy: ”Create something fantastic that will change the world” – Facebook dev policy: ”CTRL+C, CTRL+V””

Men sanning att säga är att den nyss tillagda funktionen i framtiden kommer ses som fullständigt nödvändig i alla sociala sammanhang. Det här är inte Facebook som innoverar, det här är Facebook som bygger hygienfaktor för sociala nätverk.

Så vad händer, kommer de att slå ut alla andra aktörer på marknaden med sin massiva storlek? Låt oss bara säga att det är en fråga som det faktiskt är omöjligt att svara på. Vissa kommer chansa rätt, andra kommer chansa fel och när vi tittar tillbaka kommer de som chansade rätt hylla sin egen analytiska förmåga trots att det med stor säkerhet bara var en lyckad chansning. Fråga bara Nassim Nicholas Taleb, han brukar ha koll på tur och slump. Min egen ödmjuka approach har jag uttryckt här. Min förhoppning är att det startar ett innovationsdrivande marknadskrig som kommer oss konsumenter till nytta i form av smartare funktioner, snyggare gränssnitt och en mer njutbar helhetsupplevelse.

Vi är bara i början av sammansmältningen av on- och offline och marknaden kan fortfarande ta en mängd olika vägar. Som företag handlar det som alltid i vår digitala verklighet att vara på tårna, ständigt utvärdera var vi lägger våra digitala insatser och att hela tiden fundera på vilket sätt vi skall använda de nya verktygen för att förstärka och förbättra  kundens upplevelse av vårt varumärke och inte bara rusa in i det för att det är nytt.

Corporate social media summit i London 17-18e november – rabatter och information

Semestern är slut, resorna är gjorda och SSWC är slut för den här gången och i år liksom förra året är jag deprimerad över att jag inte var med. Men jag spenderade å andra sidan min helg här så det känns ändå rätt så ok:

Nu är hösten här men jag väljer att inte se det som en höst. En höst är i sig deprimerande, mörk, kall och fuktig. Nej, jag väljer att se det som om världen stiger upp upp från sommardvalan, som om världen gnuggar sig i ögonen, tittar sig runtomkring och tänker på alla nya saker som kan komma att hända och var man skall lägga sina krafter. Det här är gryningsstunden när man känner sig utsövd och redo att ta sig an nya utmaningar.

Eller som det har sjungits runt om i Sverige den här sommaren! Vad gör vi? Nu kör vi!

Så vad händer i höst?

En viktig sak är Codemocracy 4-5 september då Sveriges bästa hackare träffas och skall visa på vad man kan göra med öppen offentlig data. Det ser jag fram emot! Kan bli en spännande del av valrörelsen.

Ett annat bra event som jag kan rekommendera är Corporate Social media Summit i London 17-18e November. Jag besökte deras event i NYC i Juni i år och det var bra men framförallt annorlunda från andra social/web/innovation/”valfritt trendord”-events i den mening att det riktade sig till större organisationer och företag och var väldigt konkret i termer av vad man som stort företag kan och bör göra i webbområdet. Jag lärde känna organisatören Nick Johnson där borta och det har ni nytta av kära läsare, ni får nämligen £100 rabatt om ni anmäler er via mig.

Det är flera intressanta talare som redan är bekräftade för det här eventet – Vodafone, Dell, Toyota, PepsiCo, First Direct bank, och ungefär 20 andra stora företag. Du hittar agendan här och kan ladda ned en broschyr med mer detaljer här.

För att få rabatt på kostnaden anmäler ni er via den här länken och skriver i mitt namn där det behövs.

Foursquare + Domino´s = $26 million

Johan Bergelin tar inte sommarledigt. Inte ännu i alla fall. Det är så varmt att det är som vore jag på en grekisk ö utan den minsta vindpust. Man vet att det är varmt när min gode väns trägolv börjar lukta lätt av bastu. Då har man nått en unik nivå.

I den här hettan kommer Marketing Magazine med en smoking hot nyhet! Pizzakedjan Domini’s ökade vinsten med 29% enligt deras nyligen släppta rapport och deras egen analys säger att mycket har att göra med deras aktiviteter inom social media och speciellt deras samarbete med geopositioneringstjänsten Foursquare. De har en enkel deal, de som checkar in på Domino’s får ett gratis tillbehör och de är Mayors i Foursquares ranking får gratis pizza. Det går alltså utmärkt att mixa sociala medier med kommersiella komponenter om det görs på rätt sätt.

Den övergripande trenden här är dock intressant och det är att företagens CRM-arbete flyttas ut och hanteras av externa företag och av kunderna själva. För egentligen, skillnaden rent praktiskt och resultatmässigt är minimal. Domino’s hade lika gärna kunnat skapa ett vanligt kundlojalitetsprogram och hanterat inkommande kunder i ett eget CRM-system och sedan gett de mest frekventerande kunderna en gratis pizza. Eller det är samma sak rent data- och informationsmässigt men det är en milsvid skillnad utifrån ett kundperspektiv.

Domino’s ger makten till kunderna att själva kontrollera sin data genom att låta dem välja när och hur de skall checka in vilket skapar ett gemensamt ägande av varumärkets exponering. De låter kundernas aktivitet vara en del av det som definierar deras varumärke. De når alltså en dubbel effekt, dels bjuder de in kunderna att delta i varumärkesbyggandet och dels når de en exponering i sociala nätverk som inte kommer från de själva utan från sina kunder. Domino’s kunder har alltså inga problem med att dela med sig av sin integritet och av sitt förtroendekapital till Domino’s i utbyte mot gratis mat. Det kan bara uppnås om man har ett förtroende för Domino’s och vill bli associerade med varumärket.

Det vi ser här är alltså inget annat än migreringen av CRM-arbete till externa partners som bättre förstår att interagera med individer på en social nivå än traditionella CRM-verktyg. Vi tycker inte om att bli övervakade och registrerade i ett företags databaser men vi har inga problem med att själva välja vår interaktion via t ex geopositioneringssystem. Den här utvecklingen förutspåddes av alltid lika relevanta Jeremiah Owyang på Altimeter i hans Forrester-analys från April 2009 (blogpost här), en studie som jag lyft fram en mängd presentationer och kundinteraktioner det senaste året. Det är nu det händer, det är nu värdet av data i sociala medier börjar bli värdefullt och konkurrera med datan i interna CRM-system.

Öppen data – allemansrätten anno 2010

Förutom att jobba som varumärkesstrateg har jag en del sidoprojekt. Sidoprojekt som jag är mer eller mindre engagerad i men som likväl stödjer med kraft och passion. Dels är det Liberati, dels är det Jocke Jardenbergs ”Makten och öppenheten”. Idag når båda nätverken någon form av seger när nu PSI-lagen träder i kraft exakt just idag. Jag har skrivit om det förr på liberati.se och om ni inte känner till vad PSI är och vill ha en kort (well, rätt lång) recap kan ni läsa det här inlägget. Vill ni ha superkorta versionen hittar ni den nedan.

PSI står för public sector information, dvs. all information som kommer från och av den offentliga förvaltningen. Det finns många, mig inkluderad, som tycker att den här datan skall vara tillgänglig för medborgarna på ett effektivt sätt, dvs. via ett standardiserat API. Anledningarna är, om man skalar ned det, två:

1. Vi äger redan datan, den är producerad av våra skattepengar, alltså borde vi ha tillgång till den.
2. Datan kan, publicerad på rätt sätt, via rätt verktyg, skapa enorma värden.

Om den här datan bli fri kan en mängd entreprenörer skapa helt nya tjänster ovanpå datan. Det är något vi lärt oss de senaste 10 åren, fri data + öppen web = innovation och ekonomisk tillväxt. Det här är något som ligger i politikernas intressen även om det tagit lång tid för dem att få ändan ur vagnen. Data är helt enkelt den nya infrastrukturen, det är framtidens motsvarighet till motorvägar.

Låt oss sprida det här budskapet vidare, låt det gå en gräsbrand över bloggsstäppen. Jag publicerar det brev som Jocke Jardenberg och Jonas Lejon har författat.

Kära generaldirektörer, låt oss tillsammans göra världen bättre!

Ni sitter sedan många år tillbaka på stora mängder data som är intressant ur flera aspekter. Det handlar om information som vi skattebetalare redan betalt för. Olika aktörer i samhället kan vidareutnyttja information för olika ändamål, t.ex. genom skapandet av nya e-tjänster, såväl kommersiella och ideella. Men ofta har det varit förknippat med stora kostnader och svårtillgängliga lösningar. Äntligen ser vi en ändring komma till stånd.

Att vi entreprenörer kan ta del av denna information även elektroniskt har vunnit laga kraft sedan idag, den 1:a juli 2010. Den så kallade PSI-lagen (Prop. 2009/10:175) öppnar upp för stora möjligheter att skapa tjänster som förbättrar vardagen för oss alla.

Att ni själva sitter på kunskapen att förädla denna information i viss mån är mycket möjligt, rent av sannolikt, men om fler får möjlighet att jobba tillsammans så kommer garanterat resultaten att bli ännu bättre. Det saknas sannerligen inte internationella exempel på de effekter man får av att släppa publikt data tillgängligt för vidareutnyttjande.

Vi vill därför uppmana alla myndigheter och deras chefer att snarast börja arbeta i PSI-direktivets anda och uppfylla den intention som lagen speglar. Citerar från regeringskansliets sida om PSI – vidareanvändning av information:

”Syftet med lagen är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter.”

För att detta ska bli verklighet krävs i praktiken ett API till era tjänster. Vi vill därför med detta brev uppmärksamma er på behovet av att ni skyndsamt öppnar upp en sådan möjlighet. Först då kan vi börja jobba på allvar, och först då kan både ni, vi, lagstiftarna och samhället se den fulla nyttan av den utveckling som startar nu. Vi är många som är villiga att hjälpa till, så se det här brevet också som en utsträckt hand. Dialogen är igång, nu är bollen er.

Ovanstående text är i huvudsak författad av Jonas Lejon (ansvarig bland annat för tjänsten govdata.se), bearbetad av Joakim Jardenberg (bland annat projektledare för Makten och Öppenheten) och helt fri att kopiera, bearbeta och vidarebpublicera enligt CC0 (det är en nolla, även om det inte ser så ut…).

Jocke listar bloggar som skriver om det på sin blogg.

Robert Rosén på Utkiksbloggen har skrivit om det.

Och givetvis Jonas Lejon på Utvecklingsbloggen.

Nu också Ted Valentin

Vi har en ny skribent på bloggen – Henrik Evrell

Jag har fått äran att få in ytterligare en skribent på bloggen. Det är min kollega extraordinaire Henrik Evrell som har joinat det numera två personer starka skribentteamet. Henrik kallar sig för Analystrategisto på vårt intranät och det är precis det han är. Han tänker galna tankar som att skapa en diskussionstafett som går runt jorden runt sju varv på en vecka, 24 timmar om dygnet som han tror har potentialen att lösa några av världens största problem. (Jag håller med honom).

Han samlar på cyklar (eller åtminstone köper och säljer många) vilket bara det gör honom till en älskbar person. Han är också en av Rewirs skarpaste strateger som ofta löser problem genom att leta där ingen annan tänk på att leta. Han är lite grann som kontorets egen Alexander den store som går runt med ett stort svärd och löser gordiska knutar (en innan lunch, och två efter).

Henrik har tänkt mycket de senaste dagarna på att verkningsgraden inom matindustrin bara verkar vara 40%. Det är det hans första bloggpost handlar om.